De flesta barn verkar alltid ha haft en fascination inför att äga ett husdjur. Detta blir väldigt tydligt när jag själv tänker tillbaka på min egen barndom, men även när jag ser mig omkring i dag så verkar de flesta barn vilja ha ett husdjur.  Jag minns själv mitt eget tjat som mina föräldrar ständigt blev tvungna att behöva lyssna på. Till slut gav de faktiskt med sig och vi skaffade efter ett tag en liten svart kattunge. Påpekas bör väl att vi hade tur då alla i familjen älskade denna katten, och faktum är att katter sköter sig själva relativt bra och tar bra hand om sig själva.

Det gör däremot inte en hund, och det är väl just en hundvalp som så många barn vill ha. De vill ha något att ta hand om, och för första gången i deras liv får dom ta ansvar och leka vuxna. Detta är givetvis bra i många aspekter, men det bästa vore nog att istället köpa en liten valp till mjukisdjur. Låt dom då istället låtsa att detta är deras riktiga valp, och få dem sedan att inse hur mycket jobb det faktiskt krävs för att en hund ska trivas och må bra. En hund är ju så mycket mer än bara en gullig sak med päls, det är en levande varelse som behöver samma omvårdnad som vi människor. Allt från mat, motion och kärlek.

För en vuxen människa är detta ett fullt möjligt projekt, men för ett barn så blir det tufft. Då slutar det troligtvis alltid med att någon vuxen i familjen tar hand om hunden, och några år senare flyttar barnet hemifrån och låter hunden stanna kvar hemma. Så mitt sista råd är helt enkelt att skaffa ett mjukisdjur istället för ett riktigt djur. Det är en rättvis kompromiss.